From North to South

Påfyllning av bränsle för alla typer av fordon

Äntligen kom man till Mexico med en viss osäkerhet. Amerikanska vännerna frågasatte om man verkligen skulle åka dit, med tanke på allt våld, knark m.m. Men när man läste på advriders hemsida , Horizon unl. och reseberättelserna samt man pratade med de som rest där så kändes som ett måste. Åk med sunt förnuft, ej efte rmörkrets inbrott och inte allt för små vägar, samt lämna gränsområdet.
Efter 2 tim vid gränsen Presideo/Ojinaga, fick man sitt klistermärke och med spänning började denna del av resan
Körde genom ett ganska öde landskap, endast avbrutet av en xtra immigrationskontroll samt en militärpostering. Knappt någon trafik. Erkänner kändes lite konstigt. Kom efter ett par timmars körning till den första stora staden, som jag skulle rakt igenom för att komma till dagens etappmål, Creel o Barranca del Cobra. Fick hjälp genom Chihuahua av trafikpolisen. Colt,efter tog han mig i hand och sa trevlig resa. Tror han var ute efter en diskret "dusör".Men det kom jag på senare.
Upp i bergen, 2500 m höjd och självklart ganska svalt. Det var ju vinter. Än en gång var det skönt m en elväst. Framme i Creel i god tid och checkade in på ett trevligt BW hotel.
Nästa dag blev det utflykt till Barranca del Cobre, Mexicos svar på Grand Canyon o Devisedero.
På kvällen checkade 15 glada mc killar in på samma hotel. Blev mycket mc- snack och fick en hel del tips om vägar, hotel m.m samt ytterligare ett par bra kontakter för ev framtida äventyr i Usa.
Nästa dag vidare, tänkte försöka ta den "lätta"vägen ned till Batopilas, länsgst ned i canyon, men pga väggbygge gick det ej. Passerade ytterligare militärpostering innan man ca 45 mil senare kom till Hidalgo Del Parral.
Via Durango kom jag så småningom till Guanajuato, en stad som gjorde ett stort intryck på mig, klättrandes utmed bergsväggaran, vägaran går i ett gammal tunnelsystem under stadens centrum, hade gärna stannat längre.
Nästa dag via mindre o större vägare mot Patzguaro och hälsa på Jorge och hans familj. träffade honom i april-12 när han sov över på en bänk under ett mosquitonät i Teaxas.
Blev visad runt i hans möbelfabrik. Vi har i Sverige, som tur är, en annan syn på hur en liknade verksamhet skall se ut, med tanke på arbetsmiljö.
De höll på färdigställa en möbelkollektion i safaristil, som skulle iväg nätsta dag med lastbil till Usa.
På kvällen blev det en bit mat på en restaurang i centrum och när det var dags att åka hem körde dottern bilen. Skulle bli tonåring nästa år........Gick bra körde inte å dåligt..
Patsguaro är en gammal kolonialstad och inte många turister hittar hit. Det bleven härlig upplevelse att bara promenera omkring i det myllrande folklivet. Fick stövlarna putsade hos ett "familjeföretag", far, mor, son samt 4 mindre barn.Han även med utflykt till kopparbyn Santa Clara del Cobra.
Efter ett par dagar fortsatte resan mot Taxco, också en stad som klättrar utmed berget. En sak som slog en när man var där, var att nästan alla taxibilar bestod av gamla Wolkswagnen Bubblor. Och de körde tufft i de smala gränderna.
Nästa dag vidare mot Oaxaca., en gammal kolonialstad som står Unescos lista, nästan 60 mil, så det fick bli mycket Autopista.
Väl framme dagen före julafton visade det sig att de hade en "festival", rädisans dag ??!!. Runt hela torget hade man ställt ut figurer, teman, gjort på rädisa, större som mindre.
Tio tusentals människor köade i timmar för att få en chans och titta.
Nästa dag vidare mot kusten, 30 mil därav 20 mil slingrande vägar fr 1500 m upp till 3000 m ned till 50 m,
tog tid men det var ok.
Tänkte fira jul vid Stilla Havet. Stannade bara en natt, pga trivdes ej där ,så färden gick vidare mot San Cristobal el La Casa. Också en stad som jag gärna hade kunnat tänkt mig stanna längre och använt som bas för utflykter.
Ett par dagar senare bar det iväg mot gränsen till Guatemala. Väl framme i gränsbyn mötes man av trafkomläggning och blev lotsad ut på något som knappt var en väg.
Hamnade så småningom vid själva gränsen coh fick vända tillbaks 4 km, hade missat Mexikanska tullstaionen, som dagarna till ära var gömd bakom karuseller o marknadsstånd, men efter 2 timmars köande
bar det iväg mot själva gränsen o Guatemala.
Mexico som helhet gjorde ett mycket stort intryck på mig. Skillnaderna enormt stora, men människorna otroligt vänliga, glada och hjälpte gärna till. Hade mer än gärna stannat ett bra tag till.
Att köra i landet beredde inga större problem. Bara man såg till att man "tog plats" på vägen var det inga större problem. Visst tog det tid att ta sig fram. Överallt hade man byggt Topas, farthinder, och dessa kunde man inte nonchalera, för då hade man snart kört sönder cykeln.
Mexico har enorm mycket att bjuda på