Solnedgång San Juan....

San Juan del Sur, huvudgatan, busstation

Genväg blev senväg. Vägen försvann
Kvar blevsteniga  stigar på flodbottnar

Underbara stränder , Nicaragua

Costa Rica Border, ganska smärtfritt



My "Helper" at the Costa Rica Border, Robert fr Ireland, he spoke spanish
 

Lake Nicaragua,

Lake Nicaragua, på väg hem fr skolan

Båttur i Lake Nicaraguas Skärgård



Granada

"Restauranggatan på marknaden"

Marknaden i Granada, var lätt o gå vilse i "katakomberna"



Katedralen i Granada



Genom Managua

Mot Granada, Växlande vägkvalitet



Leon

Sara and Daniel



Leon

Katedralen i Leon, Nicaragua

Nästa morgon efter ank till Nicaragua kom vi till Leon, större äldre stad.Här blev jag tvungen och säga hej till Sara o Daniel. De skulle stanna 3 veckor i landet. Fantastisk tid tillsammans. Hoppas vi möts till vintern i Sydamerika.
Själv fortsatte jag mot Granada, följde huvudvägen, enligt gps o karta, Blev under några mil extremt dålig. Fick sedan reda på att det fanns en nyare väg men den fanns inte på kartorna, och inga skyltar som visade en rätt.
Genom Managua och kom till Granada på em.
Hade via Lynn som jag träffade i N Mexico fått kontakt m Terry i staden. så när jag kom hade hon ordnat rum. Terry hotelägare i staden, från Usa. Jobbar med jämna mellanrum m utvecklingsprojekt i krigszoner. Denna gång var hon på väg till Afganistan.
Körde omkring på sin vespa med David, papegojan på axeln.
Denn avecka var det poesifestival i staden, den största i Centralamerika, fick jag förklarat.
Utflykt på sjön Nicaragua och dess skärgård rekommenderas, mycket vackert..
Granada var en helt fantastisk stad.Kommer nog i framtiden bli en stor turistmagnet.
Tänkte åka över till vulcanöarna men kom ej med färjan. Orka ej vänta 5-6 tim i 35 gr sol,så jag åkte vidare mot kusten och San Juan del Sur.
Relativt lugn och sansad liten badort utmed stilla havskusten.
Efter 3 dagar på stranden var det dags att dra vidare mot Costa Rica.
Följde en liten väg utmed kusten, kom till några underbara stränder. Följde Gps:en som visade en alt "väg" upp till The Pan American Hghw.
Visade sig så småningom övergå till ren ofroadkörning i torra steniga flodbäddar.
Facinerande var när man körde igenom en liten by mitt i ingenstans. Hur kan man leva här. Endast till fots el m häst kunde man ta sig fram.
Så genvägblev senväg...
Fega ur tillslut och vände om. Tog ett tag och vända cykeln.
Efter ett partimmar var man vid gränsen. Fungera bra, lite svårt att hitta, men till slut hade jag fått
fem olika sigaturer och två stämplar på pappret och var klar att lämna Nicaragua för Costa Rica
Här tog det längre tid, inga konstigheter men först immigratione, sedan 200 m bort försäkring,
kopior på allt, tillbaks till tullen, mer papper o stämplar, tillbaks till föregående ställe och till slut fick man importdokumentet för mc. Tog knappt, en timma men det var tack vare Robert fr Ireland som skulle göra samma sak, och han pratade spanska. Man måste ha lite tur ibland. 35 gr o sol i mc kläder och promenera fram och tillbaka det kändes.
Nicaragua var ett lätt land att ta sig fram i. och det kändes skönt att kunna gå ut på kvällarna.
Åker gärna tillbaks

Genom Honduras

Mot Honduras Gräns

Strax innan gränsen sa hej och tack till Mario
Fantastik vecka tillsammans med hans familj

Fr tyskland, på cykel gn centralamerika

Lämnar Salvador

Väl rustade för ev lång tid vid gränsen

Bron fr El Salvador till Honduras

Första kollen på Honduras sida

Lunchstängt, som tur, var vi väl förberedda

Ingen ström i Honduras, fram och tillbaka över bron för
att göra kopior i Salavador.
När kopian var gjord, 5 ex tillbaka, få en stämpel på
kopian, tillabak kopiera igen 5 ex osv..



Var hamnar alla dessa tullhandlingar.....det gick åt
tot ca 10 olika stämplade dokument/mc

Kopiering i Salvador...

Genom Honduras dåliga vägnät

Här bakom ligger tullstation i Honduras när vi lämna landet
Skön känsla.................

Gränsstationen, Honduras

Tullen, Nicaragua, vilken skillnad..

Alla papper klara för Nicaragua

Mörkerkörning i Nigaragua

Vi lämna San Salvdor lite väl sent, men Mario Tog os med på en härlig väg mot gränsen. Kom inte dit förrän strax innan

lunch.

Väl framme möttes vi av en mängd sk helpers, körde förbi alla lastbilar och ställdes oss längst fram. En tullare fr Salvador vinkade fram oss direkt, visade oss vart vi skulle ta vägen och ordna några kopior. Vidare mot emmigratione

pass, stämplar, lämna in papper, få dem stämplade, ett par kopior, och vi var klara. ca 20 min. Mycket vänliga.

Över bron mot Honduras och där står ett par helpers som var på oss redan på andra sidan, vet inte hur de kom före oss.

Lämna passen vid första kontrollen, nästa kontor var lunchstängt, men vi lyckades få tillbaka passen så vi kunde gå till

emmigratione, och få dem stämplade och betala 3 usd. Mot Kvitto. Tillbaka till tullen. Efter en stund var lunchen över, men strömavbrott....Inga datorer- inga papper. En av våra "hjälpare" följde oss hela tiden och var till nytta denna gången.

Han bad henne handskriva dokumenten åt oss, normal kostn 36 usd/mc. Hon såg både butter o bister ut men när hon förstod att vi kunde betala lite xtra för hennes merjobb, var det ok. blev 40 usd/mc Vi ville iväg.

Och så börja karusellen med kopiering. Ingen ström i Honduras så det blev till att promenera över bron tillbaka till Salvador, tillbaks, stämpel på kopian, tillbaks till Salvador, kopiera kopian, osv, alltid 5  kopior.

Vi tittade på alla högar av papper som låg inne på tullstationen ,vilken brasa det hade kunnat bli.

Färdiga och iväg och få cyklarna sprayde mot insekter. Ingen ström....

3 usd/mc  hade ökat till 11 för att få ett kvitto. Vi protesterade men när 3 st mindre trevliga personer ställde sig runt oss

för att understryka kostnaden betalade vi o åkte.

Bara för något halvår sedan var det mängder m polis och militärkontroller på vägen och alla skulle ha betalt på något sätt

men vi blev bara stoppade 3 ggr och varje gång var polis och militär mycket trevliga. Visserligen tog de en i hand men det var ingen som sa något när de inte fick någon handtryckning..

Vägnätet kunde varit bättre, lastbilar, bussar m.m körde ofta på din väghalva, för man körde på den sida som var bäst.

Nästa gräns gick lättare visserligen dök det upp helpersa här också, men trevliga. Vi bet 5 usd tillsammans, var ute ur landet på 15 min.

När vi körde över bron i Nicaragua var det som vi kommit tillbaka till civilasitonen

Honduras är inget land som man rekommendera.

Nicaragua tog 1 timme och så var vi på väg mot Esteli, trodde vi. När det blivit väl mörkt att köra, checka vi en på ett hotel och fråga hur långt det var kvar till centrum av Esteli, han tittade förvånade på oss och försökte förklara att staden låg ca 7 mil norrut. Vi var i Chanandega, naturligvis hade han fel, vi hade både gps och kartor.........

Senare kom vi på att titta på våra stämplar i passen och såg då att vi tagit en annan gränsövergång in I Nicaragua, trots gps och kartor.

Att köra här nere när det är mörkt är ibland farligt pga ingen belysning, bilar, lastbilar har ofta dåligt ljuse, fotgängare, cyklister, hästar, kor, hundar m.m syns inte, stora hål i vägarna och alla skall fram först



 

Risodlingar i El Salvador



Apusunga



Inte bara fordon på vägen

Fernanada bjöd på Paella



Besök på Marios kaffeplantage




Vägen är mycket dålig endast lämplig för 4hjuls drivna fordon

Vår värdfamilj. San Salvador

Vallentines day

Efter El Impossible hamna vi St Anna: Det blev en xtra natt pga sjukdom.Nästa morgon var det meningen vi skulle träffa några mcåkare,. Åkte iväg, men något fel på koordinatorerna gjorde att det tog 25 mil och 4 timmar innan man kom rätt. När jag sedan berättade om min lilla resa och visade att jag hade varit ute bland risfälten skrattade de flesta: Hade verkligen varit ute i bushen.
På eftermiddagen åkte vi till San Salvador där vi stannade i 8 dagar hos Mario o Fernanda.
Mycket trevlig vecka med utfykter, bad, middagar och nya bekantskaper.
Söndag morgon åkte vidare mot Honduras/Nicaragau. Morio tog oss upp till den nya nordliga vägen mot gränsen. Helt underbar väg att köra.
Sedan dags för den ökända gränsen.
Salvador har mycket att erbjuda, fantastiska vyer, underbara stränder, och människorna upplevdes som väldigt positiva. Landet i sig har dock mycket stora sociala skillnader och säkerheten, ex i San Salvador kändes inte bra. Ingen som var ute efter mörkrets inbrott. Staden upplevdes nästan öde.
Men tack vare Mario och hans familj blev El Salvador en upplevelse utöver det vanliga