From North to South: januari 2013

måndag 28 januari 2013

Guatemala

Mot Coban

Marknaden, Antiqua

Antiqua

Mc snack i Antiqua

San Pedro Taxi

San Marcos

Vulkanen San Pedro

Familjen Rodriques

Utsikt fr San Marcos

Skräddaren i San Marcos, obs! fungerar även vid strömavbrott

Marknaden i San Pedro

Logo de Attilan

Tvättstugan, coh så här bygger man än idag

Utsikt fr mit rum där jag var inneboende i en familj
65 usd /vecka m 3 mål mat om dagen

Färskpressad apelsinjuice 5Q

Plötsligt förändras vägkvaliten

San Pedros "Reperbahn"

Dagens fångst från sjön

Sophämtning, lastbilen tutar, du bär ut soporna, betalar kontant utan
kvitto = ingen onödig admin.

Enkelt men trevlig boeende 90 Q/dygn, Panajachel

Gränsstationen Guatemala
Tullbyggnaderna till vänster bakom all kommers

Gränsen Guatemala

Vägen från Gränsen, Guatemala

Gränsövergånggarna i centralamerika skiljer sig helt och hållet mot vad vi är vana vid i Europa.

Här får man ibland vara glad om man hittar byggnaderna.

Gränsstationen, Mexico. Hitta den tack vare att jag kom
från fel håll

Efter 2 tim i Mexikanska tullen kom man till Guatemalas gräns. De små olika tullbyggnaderna omges ofta av all möjlig kommers. Rena kaoset råder.

Väl framme vid gränsen var det svårt att avgöra vart man skulle ta vägen, men plötsligt mitt i röran
så hoppar det fram en kille.Jag uppfattar ordet Spry.....och så pekar han med ett spraymunstycke mot
min mc....mousquitos..obligatore.. första tanke: driver han med mig...., men det stämde. Han spraya mc med något, begärde 20 Q för det. Eftersom jag inte hunnit växla sa jag detta. Inga problem och så
pekar han på mannen som står vid sidan om med en stor sedelbunt och miniräknare i handen.

Växlar en liten summa, tittar på honom och med ett skratt säger jag till honom: Du lurar mig..Han bara skrattar och nickar.

Betalar för sprayningen, får ett snyggt kvitto m sigill och stämpel. Under denna såg jag sedan att det stod

12 Q.

Sedan är det bara att fråga/leta sig till fram till de rätta byggnaderna och efter ca 45 min är alla papper klara.

Upp på cykeln igen och försöka ta sig igenom kaoset och ut ur byn.

Sakta Börjar landskapet att förändra sig, blir grönare och mycket upp o ned. Trafiken är "hårdare

bussarna färgglada, vägkvaliten än mer ojämn och mängder med gupp. Efter ett par timmars körning och bara kommit 9 mil är det bara till att ge upp för dagen innan det blev mörk.

Iväg tidigt nästa morgon.Så småningom blir vägen fantastiskt bra och man kan köra på och kommer fram till Pannajachel vid Largo Attila ganska tidigt. Efter man checkat in på ett lite enkel men trevlig Posada får jag kontakt med Daniel and Sara från Canada och det blev en trevlig afton,

Nästa dag bar det iväg till andra sidan sjön och San Pedro för att ligga still över nyår och plugga lite spanska. Att hitta vägen dit tog tid, dåligt med skyltar, och sedan blev vägen brant, kurvig, hålig m.m att man efter ett tag kände sig som en Ingmar Stenmark, där man slalomåkte mellan alla hål och gupp på vägen.

San Pedro i sig är en liten stad vid sjön, känd som backpackerställe och för möjligheten att läs spanska, och
"uppdelad" i två delar, San Pedro den övre delen och "Gringotown" närmast vattnet.

Det blev en veckas inneboende hos en familj och några dagars spanskakurs.

.
Hela området runt sjön är mycket vackert med sina berg och vulkaner och sina småbya,r som man lättast når med båt från Pannajachel.San Marcos ex litet, mysigt och mycke yoga och liknande.
På vägen S.Pedro mot Antiqua, träffade jag tre mckillar från Guatemala C, som la om sin färdväg och följde mig in till staden.
En öl och lite allmänt prat efteråt samt en hel del tips.
När jag sedan checkar in på ett hotel hör jag någon ropa mitt namn, vänder om och och där står Daniel o Sara. Det visar sig att vi checkat in på samma hotel.
På kvällen blir det besök på lokal mcresebyrå och mera mc prat
Nästa morgon träffar vi Julio H, lokal advrider som ger oss många tips om vägar m.m.
Blev även en trevlig middag på kvällen.
Nästa morgon bestämmer jag mig för att ta en sväng upp till Tikla, ca 50 mil,

Följer Väg 5, stundtals ganska bra väg, för att plötsligt övergå till en liten smal, stenig, lerig "sak"/väg upp till över 3000 m innan det gick nedåt igen, 6 mil tog 3 tim att köra. Efter 27 mil och 9 timmar och ett par kraftiga regnskurar, var man äntligen framme i Coban.

Hittar Central Hotel, som vanligt ingen värme på rummen, så kläderna får ingen chans att torka i det fuktiga klimatet, men varmvatten i duschen fanns det gått om.

onsdag 2 januari 2013

Påfyllning av bränsle för alla typer av fordon

Äntligen kom man till Mexico med en viss osäkerhet. Amerikanska vännerna frågasatte om man verkligen skulle åka dit, med tanke på allt våld, knark m.m. Men när man läste på advriders hemsida , Horizon unl. och reseberättelserna samt man pratade med de som rest där så kändes som ett måste. Åk med sunt förnuft, ej efte rmörkrets inbrott och inte allt för små vägar, samt lämna gränsområdet.
Efter 2 tim vid gränsen Presideo/Ojinaga, fick man sitt klistermärke och med spänning började denna del av resan
Körde genom ett ganska öde landskap, endast avbrutet av en xtra immigrationskontroll samt en militärpostering. Knappt någon trafik. Erkänner kändes lite konstigt. Kom efter ett par timmars körning till den första stora staden, som jag skulle rakt igenom för att komma till dagens etappmål, Creel o Barranca del Cobra. Fick hjälp genom Chihuahua av trafikpolisen. Colt,efter tog han mig i hand och sa trevlig resa. Tror han var ute efter en diskret "dusör".Men det kom jag på senare.
Upp i bergen, 2500 m höjd och självklart ganska svalt. Det var ju vinter. Än en gång var det skönt m en elväst. Framme i Creel i god tid och checkade in på ett trevligt BW hotel.
Nästa dag blev det utflykt till Barranca del Cobre, Mexicos svar på Grand Canyon o Devisedero.
På kvällen checkade 15 glada mc killar in på samma hotel. Blev mycket mc- snack och fick en hel del tips om vägar, hotel m.m samt ytterligare ett par bra kontakter för ev framtida äventyr i Usa.
Nästa dag vidare, tänkte försöka ta den "lätta"vägen ned till Batopilas, länsgst ned i canyon, men pga väggbygge gick det ej. Passerade ytterligare militärpostering innan man ca 45 mil senare kom till Hidalgo Del Parral.
Via Durango kom jag så småningom till Guanajuato, en stad som gjorde ett stort intryck på mig, klättrandes utmed bergsväggaran, vägaran går i ett gammal tunnelsystem under stadens centrum, hade gärna stannat längre.
Nästa dag via mindre o större vägare mot Patzguaro och hälsa på Jorge och hans familj. träffade honom i april-12 när han sov över på en bänk under ett mosquitonät i Teaxas.
Blev visad runt i hans möbelfabrik. Vi har i Sverige, som tur är, en annan syn på hur en liknade verksamhet skall se ut, med tanke på arbetsmiljö.
De höll på färdigställa en möbelkollektion i safaristil, som skulle iväg nätsta dag med lastbil till Usa.
På kvällen blev det en bit mat på en restaurang i centrum och när det var dags att åka hem körde dottern bilen. Skulle bli tonåring nästa år........Gick bra körde inte å dåligt..
Patsguaro är en gammal kolonialstad och inte många turister hittar hit. Det bleven härlig upplevelse att bara promenera omkring i det myllrande folklivet. Fick stövlarna putsade hos ett "familjeföretag", far, mor, son samt 4 mindre barn.Han även med utflykt till kopparbyn Santa Clara del Cobra.
Efter ett par dagar fortsatte resan mot Taxco, också en stad som klättrar utmed berget. En sak som slog en när man var där, var att nästan alla taxibilar bestod av gamla Wolkswagnen Bubblor. Och de körde tufft i de smala gränderna.
Nästa dag vidare mot Oaxaca., en gammal kolonialstad som står Unescos lista, nästan 60 mil, så det fick bli mycket Autopista.
Väl framme dagen före julafton visade det sig att de hade en "festival", rädisans dag ??!!. Runt hela torget hade man ställt ut figurer, teman, gjort på rädisa, större som mindre.
Tio tusentals människor köade i timmar för att få en chans och titta.
Nästa dag vidare mot kusten, 30 mil därav 20 mil slingrande vägar fr 1500 m upp till 3000 m ned till 50 m,
tog tid men det var ok.
Tänkte fira jul vid Stilla Havet. Stannade bara en natt, pga trivdes ej där ,så färden gick vidare mot San Cristobal el La Casa. Också en stad som jag gärna hade kunnat tänkt mig stanna längre och använt som bas för utflykter.
Ett par dagar senare bar det iväg mot gränsen till Guatemala. Väl framme i gränsbyn mötes man av trafkomläggning och blev lotsad ut på något som knappt var en väg.
Hamnade så småningom vid själva gränsen coh fick vända tillbaks 4 km, hade missat Mexikanska tullstaionen, som dagarna till ära var gömd bakom karuseller o marknadsstånd, men efter 2 timmars köande
bar det iväg mot själva gränsen o Guatemala.
Mexico som helhet gjorde ett mycket stort intryck på mig. Skillnaderna enormt stora, men människorna otroligt vänliga, glada och hjälpte gärna till. Hade mer än gärna stannat ett bra tag till.
Att köra i landet beredde inga större problem. Bara man såg till att man "tog plats" på vägen var det inga större problem. Visst tog det tid att ta sig fram. Överallt hade man byggt Topas, farthinder, och dessa kunde man inte nonchalera, för då hade man snart kört sönder cykeln.
Mexico har enorm mycket att bjuda på