Vidare mot Neuquen, Argentina

Efter ett par dagar i Osorno drog vi söderut mot ön Chiloe utan Trevor som blev kvar ett par dagar för att få ny stötdämpare till sin mc.

Målet var Quellon och slutet på PanAmerican Hgw, enligt Chile.

Via färja och många vägbyggen tog vi oss ned på en dag till staden och början/slutet på ruta 5 som, går från norr till söder i Chile. Staden grundadaes 1905 och livnärdesig fram till mitten på 50-taletg på tillverkning av träsprit. Idag är det fiske o fiskodlingar som är huvudnäring.

Nästa morgon samma väg tillbaka upp mot Puerto Varas, runt sjön till Puerto Octay för att campa.

Fortsatte sedan mot Panguipulli, Los Rios, för att ta färjan över sjön mot San Marten.

Vad vi inte visste att samma dag, 1mars, som vi kom dit hade man ändrat tidtabellen så det blev till att slå upp tälten på parkeringen och vänta till nästa dag.

Via San Marten tog vi oss sedan till Neuquen där vi träffade på Trevor igen.

Mot Neuqen

På väg mot ön Chiloe

Mot ön Chlioe

Quellon

Enligt Chile slutar PanAmerican Highway här

Quellon

Castro

Kyrkan i Castro

 

I väntan på färjan nästa dag

Färjan mot San Marten Los Andes

Carrtera Austral

Carrtera Austral, Ruta 7, är en väg som man byggt, 1240 km lång, fr Puerto Montt till Higgins i södra Chile för att binda ihop denna landsända m övriga Chile.Bygget på börjades 1976 och öppnades oficiellt 1986. Ca 10.00 soldater gjorde bygget, många av dem dog. Sista delen till O`Higgens blev färdig så sent som år 2000. Ca 100.000 pers. bor i denna del av Chile.

Vägen består fortfarande mest av grusvägar men asfaltering pågår

Tre av sträckorna måste man åka färja.

Vägen går genom dalar, förbi snöklädda bergstoppar, skogar, klarblåa sjöar och man förstår snart varför den har blivit så populär trots de dåliga grusvägarna, bitvis mycket dåliga.

Det var svårt ibland o hitta boende pga högsäsong, men som tur är hade vi tälten med oss-

Efter tre dagar på grusvägarna kom vi fram till Chaltein i tid för att se Os-finalen i hocky.

Vi hade missat att köpa färjebiljetter dagen vi kom dit, så vi fick stanna ytterligare en natt i byn.

Vid sidan om Chaltein finns en vulkan som så sent som 2008 hade ett utbrott och begravde staden i aska. Av de ursprungliga 4000 inv finns idag bara 900 kvar och den lilla staden har ej lyckats återhämta sig utan många byggnader är förfallna och står tomma..

6 mil grusväg nästa morgon och vi var framme vid färja 1. Tog ca 40 min och sedan 1 mil grusväg till färja 2, till Hornopiren som tog 4 tim..Resan genom fjordarna påminnde lite om Norges fjordar och sjövägen upp till Alaska.
Här kan man oclså se att fiskodling är en betydande inkomstkälla.

Vid ank till sista färjan beslöt Daniel och jag att ta den långa grusvägen runt som gick runt fjorden.

Som vanligt, smal, dammig, stenig men.....

Via en ny slingrande asfaltsväg passerada vi den snöklädda vulkanen Osorno.

Sista delen in mot Osorno påminde landskapet mycket om Sverige

                                                                                                 

Flygplatsen i chatein